Gissa vad? Jag är klar med min sista uppgift nu! Samhällsekonomi hemtenta.. Jag hade långt in på sommaren på mig med jag bestämde mig självklart för att göra klart den så tidigigt som möjligt, dagen efter avslutningen ! Avslutningen bestod av öppen scen, grillning och folk som höll små härliga tal :) 

Att sluta på Rytmus gjorde jag med blandade känslor.. Det var inte så många vänner jag kommit nära, kanske 2-4 stycken. Det svåraste var lärarna.. - och i allmänhet alla härliga elever på skolan. Och musikglädjen.

Tror inte man kan få bättre lärare än de jag har haft. Skolan är så liten så man lär känna dom lite extra där. 

Jag blev så fylld med kärlek den sista dagen särskilt när jag pratade med min sånglärare och rektor. (De är fantastiska). De gav mig så fina ord och nu vet jag vilket stöd och kärlek jag har bakom mig. 

''Jag är helt övertygad om att jag kommer se dig på film eller på en scen i framtiden. Det menar jag verkligen, jag tror på dig'' . och ''det här är inte hejdå, det är ett på återseende'' och ''jag är bara ett telefonsamtal, det är bara att ringa och fråga fråga fråga saker''

 

Så ärligt talat. Tårarna kunde inte hållas tillbaka när jag gick från skolan till tåget. När jag kom hem flög jag på keyboarden och skrev en vers och en refräng. Jag förstår verkligen vad Michael Jackson menar med ''Don't write the music, let the music write itself'' . Det var svårt att sjunga igenom låten och texten för allt var bara en känslosam storm. Haha.... Ja ja . 

Men jag tror att det för det mesta var glädjetårar. Jag ångrar ingenting. Jag ska bara suga in allt jag lärt mig. Allt jag gör i mitt liv får mig att växa. Jag är bara fylld av loooove :)

 

 

AAAAWWWW SO CUTE RIGHT. Men verkligen. Det är sant. orden kom rakt ur mig.