Så svårt när man vill så mycket! Jag behöver verkligen sätta mig ner, se över mina möjligheter och drömmar , och bestämma mig hur jag ska göra. Vill åka till så många ställen, vill göra så mycket. Men vill inte att det ska förstöra för skådespeleriet eller musiken, förstår ni? 

Finns såmycket olika läger i LA , och musikmöjligheter också - som man kan göra på sommaren. En annan dröm är dock att se så mycket av USA som möjligt, åka runt på roadtrip. Fast vill såklart till massor av andra länder med - men det kommer sen någon vacker dag :) Hade velat att min syster åker med till LA nästa sommar, men det verkar som om hon ska på språkresa i FL. Sen har utbytesår snurrat runt i huvudet länge men det har alltid slutat med ett nej, alltså det kan kanske leda till att jag får stanna ett år längre i Sverige, och så är musiken och skådespeleriet det viktigaste för mig, inte att få bo någonstans i USA. men japp, ni kanske förstår min konflikt här, haha.

En grej är bra att i alla fall nu kommer jag gå på en grym musikskola och utvecklas. Kommer även komma tillbaks mycket till dansen och jag har som ni vet tagit nya headshots, satsat mer på skådespeleriet och att träna - så jag hoppas på massor av fler auditions och chanser som förhoppningsvis leder någonstans om jag gör mitt bästa. Så mitt liv här i Sverige är i alla fall löst. Skönt att jag förstår att jag kan ha det bra och att det finns möjligheter här också, ett tag :)

 

Skulle göra nästan vad som helst för att bara få flytta till L.A kanske nästa år, bo tillsammans med Klara till exempel och leva det livet, gå i skolan, på auditions, jobba, njuta av solen och allt det underbara. Bli inspirerad osv..

Och sen kommer det ju det här med att det kanske inte går lagligt. Och jag kanske kommer behöva vänta tills college. Ska man då gå en skådespelarskola?musikskola? Fast man kan inte jobba under den perioden, så blir man äldre.. haha...ååh ibland fastnar jag verkligen i mina tankar. 

 

Det känns bäst att bara ta det lugnt,  tänka att allt kommer bli bra, och är bra. Men det känns verkligen fortfarande som att jag behöver en plan, eller en aning om vad jag ska göra. Det är viktigt för mig. Ibland vet jag verkligen ingenting, men någonting jag vet är att det går framåt och jag har allt det bästa framför mig.