sorry kära ni. Att jag bara försvinner från bloggen utan att säga någonting helt plötsligt. 
Vet att det är någonting eller fler småsaker jag lovat en del av er way back. Och jag kommer inte riktigt hålla kvar till det nu. Jag märker att jag flera gånger tänkt att jag ska satsa på bloggen, och börjat - men sedan alltid tagit ett steg till baka till 0. Jag vet att det inte är på grund av disbelief, utan för att det kanske helt enkelt inte är min grej i första hand. Jag lär mig mer och mer hur det är att jobba hårt för någonting man vill och älskar - och om jag ska gå runt och oroa mig över bloggen och känna att jag måste lägga upp flera inlägg varje dag utan att jag vet vad - så har det hållit mig tillbaka från att göra det jag vill. Jag vill inte ha den stressen. Bloggen är inte min första prio.

Jag kommer berätta mer om det här och vad som händer i mitt liv och i min hjärna (ooooh nooo haha..) snart

 

och det jag kan säga är att ni kommer få följa med i min vardag och min resa till toppen.

Så fokusen blir inte på att blogga för bloggandets skull - för att skapa ett liv genom bloggandet. Utan det blir mitt liv och min resa och vad jag gör på dagarna för att leva min dröm.  Då får så många av er som vill följa med! Jag är så tacksam att jag har var enda en av er!